Sibirisk lärk

Sibirisk lärk är ett samlingsbegrepp för flera närbesläktade lärkarter. Närmst oss finns i europeiska Ryssland arten Larix sukaczewii. Går man österut och över Uralbergen tar i stället Larix sibirica över. Hybridlärk, Larix eurolepis, har i allmänhet en högre volymproduktion än sibirisk lärk, åtminstone på bättre marker i Sydsverige.

Den sibiriska lärken har dock några fördelar jämfört med hybridlärk:

• Tätare och därmed rötbeständigare virke, åtminstone på svagare mark.
• Rakare växt.
• Tål höstfrost bättre.

Regler

Sibirisk lärk betraktas som ett ”inhemskt trädslag” och ingen anmälan till Skogsstyrelsen krävs därför. FSC accepterar användning av lärk, åtminstone för användning som amträd efter nedblåst gran, men är mer tveksamt till storskalig plantering och renbestånd.

Miljö

Lärk kan ge många positiva miljöeffekter:

• Variation i ett ofta grandominerat skogslandskap.
• Ljust inslag.
• Mer och rikare fältskikt.
• Ökar skogens rekreationsvärde. Det öppnare krontaket gör att mer snö når marken. Detta leder till mindre tjäle och att växtligheten på marken kan komma igång tidigare på våren.

Plantering

Var i landet?
Från pomologiska zonen III och norrut. I första hand är Sydsvenska Höglandet, Mellansverige och bättre lägen i södra Norrland, intressant. Även i Norrlands inland kan man plantera sibirisk lärk, men då ska man välja anpassade, nordliga härkomster. I sydligaste Sverige har den sibiriska lärken svårt att tävla i produktion med trädslag som hybridlärk och vanlig gran.

Lokalklimat
Skottillväxten avstannar i ”normal tid” på hösten och sibiriska lärk är därför inte särskilt känslig för höstfrost. Lärken kan drabbas i ungefär samma utsträckning som gran av vårfrostskador. Undvik därför frostlänta lägen!

Lämplig mark
Medelgoda granmarker – SI G24–G28 eller tallmarker – SI T22–T28, är bäst lämpade. Marken ska vara väldränerad, svackor är inte lämpliga lärkmarker. Bäst är sluttande (rörligt grundvatten) moränmarker. Även nordsluttningar går bra. Lärken har stort vattenbehov och torra lägen är därför olämpliga.

Härkomster
Sydligt material (50˚–57˚) växer bäst i Sverige. Nordligt drabbas av vårfroster, men växer också dåligt eftersom tillväxten avstannar tidigt på sommaren. Det finns flera finska fröplantager som är lämpliga för Sverige. Materialet i de finska fröplantagerna kommer från den berömda ”Raivolalärken”, gamla, planterade bestånd i Karelen. Ivanov är en bra härkomst från frötäktsbestånd i europeiska Ryssland. Ivanov passar i hela Sverige utom i norra Norrland och på de bästa lägena i Sydsverige.

Plantering
Sibirisk lärk bör planteras på våren. Planteringen bör vara avslutad relativt tidigt på säsongen. Samma plantantal per hektar som för gran rekommenderas. Markberedning är alltid att föredra.

Skötsel

Röjning
Gräs- och lövslyröjning görs vid behov. Det är viktigt att inte lövet kommer så tidigt att det konkurrerar i lärkkronorna. Sent etablerat löv som bara blir underväxt, kan i stället ha en positiv inverkan.

Gallring
Sibirisk lärk är ett ljuskrävande ”pionjärträd”, om än inte riktigt så utpräglat som björk och hybridlärk. Man måste tillämpa en tämligen intensiv skötsel med tidiga och täta gallringar för att inte kronorna ska bli för små. Förstagallringen i ett väletablerat bestånd bör göras vid omkring 15 års ålder i Mellansverige. 4–5 gallringar, med 7–12 års mellanrum bör följa.

Stamkvistning
Sibirisk lärk passar väl för stamkvistning. Lärkvirket får nämligen ful ”svartkvist” om grenarna sitter kvar för länge. Oftast räcker det att ta bort torrkvist. Slutavverkning I och med den högre produktionen kan omloppstiderna vara något kortare än för gran och tall. I Mellansverige rekommenderas slutavverkning från 55 års beståndsålder. Slutavverkning vid 70 år eller mer väljs om skogsägaren efterstävar grova virkesdimensioner med hög kvalitet.

Blandbestånd
Sibirisk lärk passar mindre bra tillsammans med björk i samma trädhöjd som lärken – björken ”piskar”. Underväxt av löv, eller ännu hellre av självsådd gran, är däremot positivt och fungerar som kvalitetsdanare.

Produktion

Jämfört med gran och tall har sibirisk lärk i regel tydligt bättre produktionsförmåga. Överlägsenheten tycks öka med ökande bonitet. I norra Sverige räknar lärkforskaren Owe Martinsson med 25–40 procent högre tillväxt (på bark) än tall och gran. Räknat under bark är lärken 10–25 procent bättre än gran (lärkens tjockare bark jämfört med granens, reducerar överlägsenheten). Sibirisk lärk har i några planteringar också producerat bättre än contorta. Observera att förädlat material av gran, tall och contorta kan vara ytterst konkurrenskraftigt. Trädslagens virkeskvaliteter är dock skiftande och det sibiriska lärkvirkets rötbeständigthet är långt överlägsen åtminstone granens och contortans.

Skador

Lärkkräfta
Ingen lärkkräfta har konstaterats i svenska planteringar av sibirisk lärk. Lärkkräfta uppges heller inte utgöra något problem i lärkens hemmaområden, i Ryssland.

Snytbagge
Sibirisk lärk är minst lika utsatt för snytbaggeangrepp som gran- och tallplantor. Plantor på barrträdshyggen i södra och mellersta Sverige måste behandlas med insektsmedel – helst både före plantering samt ombehandlas efter ett år.

Andra skadeinsekter
Vissa år förekommer angrepp av lärkträdsmalen och lärkskottmalen. Angreppen håller i allmänhet i sig bara en säsong och orsakar endast smärre tillväxttapp.

Vilt
Små bestånd insprängda i en grandominerad, foderfattig miljö blir särskilt utsatta framför allt fejning, men i viss utsträckning också skottbetning. Där man förväntar sig kraftig betning kan det vara befogat att behandla med viltrepellent på hösten, efter barrfallet. Endast i extremt viltrika marker kan kostnaderna för stängsling försvaras.

Rotröta
Sibirisk lärk är sannolikt inte motståndskraftig mot rotröta. Observera att rotrötans s-form är den dominerande varianten i Mellan- och norra Sverige och skadar i allmänhet endast gran. Däremot i södra Sverige är rotrötans p-form den vanligaste formen och denna är verkligt aggressiv också mot andra trädslag än gran. Vid gallring i Sydsverige under perioder då temperaturen är över ca 5 °C bör man stubbehandla med Rotstop.

Stormfasthet
Äldre (>20 meters höjd), välgallrade bestånd är stormfasta – betydligt bättre än hos gran. I och med att träden är avbarrade under vintern, blir dock stormsäkerheten acceptabel även i yngre bestånd, under en stor del av året.

Vad använder man virket till?

Vedens egenskaper
Veddensiteten i kärnan är oftast högre än hos tall. Jämfört med gran är lärkens kärna betydligt tätare. Kärnvedsandelen ökar med ökad trädålder och är större än hos gran och tall.

Massaved
En mindre andel lärk får ingå i barrmassaved.

Sågade trävaror
Sågade trävaror av lärk har användning som fasader och andra utomhusdetaljer, paneler och golv. Kärnveden har en markant rödbrun färg. Det mest intressanta är dock virkets motståndskraft mot röta och därmed som alternativ till tryckimpregnerat virke. Restriktionerna är redan relativt stränga kring kemiskt virkesskydd, bl a om hur omhändertagande av tryckimpregnerat rivningsvirke ska ske. Här kan kärnved av sibirisk lärk bli ett starkt alternativ för diverse utomhustillämpningar. Observera att rötbeständigheten varierar med vedtätheten och troligen är otillräcklig i frodvuxet virke. Särskilt för snabbvuxet virke är sågverkets rutiner, speciellt kring torkningen, viktiga för att sågade trävaror ska hålla sig formstabila och inte vrida sig.

Stolpar
Klenare dimensioner kan användas till stolpar. Rakhet är givetvis ett krav.

Åkerplantering
Sibirisk lärk växer troligen utmärkt även på tidigare åkermark. Man får räkna med att den höga vedproduktionen gör att virkeskvaliteten blir en del sämre än på svagare skogsmarker.